Leaving for five weeks in the States next Sunday but honestly, I don't want to right now.
I'm sitting in a newly built, wonderful house, designed by myself, next to the Sea and how could anyone in my shoes possibly want to be anywhere else but here? This is my paradise.
I've obviously put too much feelings into this summerhouse project to be able to think straight right now. Every inch in this house has been planned in my head for the last three years and for the last year the construction process has been on me to coordinate.
The whole summerhouse project is part of a "Big Life Plan" me and my husband made eight years ago, a plan that included a living-abroad-future with a summerhouse here as our Swedish home base that we can always be able to return to.
I love this place and everything about it. Three weeks ago I could start calling this house my home and I have found a peace of mind here I haven't felt anywhere else. Sucks having to leave when I finally started to stress down from years of running around...
Åker fem veckor till Staterna nästa söndag, men ärligt så vill jag inte just nu.
Jag sitter i ett nybyggt, underbart hus som jag själv designat, vid havet och hur kan någon i mina skor vilja vara någon annanstans än här just nu? Detta är mitt paradis.
Jag har tydligen lagt alldelens för mycker känslor här för att kunna tänka klart just nu. Varje centimeter är planerad i mitt huvud under de senaste tre åren och det senaste året så har byggnationskoordineringen legat på mig.
Hela sommarhusprojektet är del i "Den Stora Livsplanen" jag och min man gjorde för åtta år sedan, en plan som inkluderade ett liv utomlands med ett sommarhus i Sverige som hemmabas att alltid kunna återvända till.
Jag älskar det här stället och allting här. För tre veckor sedan kunde jag börja kalla detta hus mitt hem och jag har under den här tiden fått en ro i själen jag aldrig känt någon annanstans. Det suger att behöva åka härifrån efter att jag äntligen börjat stressa av efter år av att jaga runt.
