My ability to plan?

A week lacking sleep has reached wonderful friday. 

I'm in the best kind of mood.

The sun is shining outside, but I've been inside all day trying to stucture up the mess we're living in right now. I'm very thankful to the kind relative visiting today, making the children focus on other things than "helping me pack moving boxes" (sweet but very ineffective).

I have realised there are only two weeks left until we move in to our summerhouse (a pitstop before the Big Move). 

My husband realised this about three weeks ago. 

I have told him to calm down, I have everything under control, right!? 

I even booked a ski-trip to the mountains, me and the kids leaving sunday, while my husband is going to the US in business.

A winter without skitrip? Never! (Gave my husband some headache that day I booked...)

Oh, and did I mention I haven't packed for the ski-trip yet and done the cooking I'm supposed to for the trip?

En vecka med avsaknad av sömn har nått underbara fredag.

Jag är på ett strålande humör.

Solen skiner ute, men jag har varit inne hela dagen och försökt strukturera upp röran vi lever i just nu. Jag är mycket tacksam för den släkting som besöker oss idag och får barnen att fokusera på annat än att "hjälpa mig packa flyttkartonger" (gulligt men ineffektivt).

Jag har insett att det bara är två veckor kvar tills vi flyttar ut till vårt sommarhus (ett pistop före den Stora Flytten).

Min man insåg detta redan för tre veckor sedan.

Jag har sagt åt honom att lugna ner sig, jag har läget under kontroll, ju!?

Jag har t.o.m. bokat en skidresa till fjällen, jag och barnen åker på söndag, medan maken åker till USA i jobbet.

En vinter utan skidresa? Aldrig! (Gav min man huvudvärk den dagen jag bokade...)

Åh, skrev jag att jag inte packat för skidresan ännu och inte lagat maten jag lovat till resan än?

Cleaning up

Got rid of a lot of stuff today

It's just stuff, but still so many memories attached to them. Feels like it's the memories I'm throwing away. 

I keep saying to myself it has to be done, these things are never used and never ever will be used again and we don't have the room anymore. Tough for a nostalgic freak but relieving and absolutely neccesary also. I don't want to be a person with a messy attic storage (they tend to become messy when the inflow is exceeding the outflow...) I like the idea of everything arranged and labelled on nice shelves, neat and tidy and for that I have to be able to get rid of things in a much higher degree than now. 

Also, I don't want to be attached to things, it just feels wrong. 

Hence, one step closer today.

Gjorde mig av med en massa grejer idag.

Det är bara saker, men ändå så många minnen knutna till dem. Känns som det är minnena jag slänger.

Jag säger till mig själv att detta måste göras, sakerna används aldrig och kommer aldrig någonsin att användas, plus att det finns inte plats längre. Tufft för en nostalgiker men befriande och absolut nödvändigt också. Jag vill inte vara en person med ett rörigt vindsförråd (de har en tendens att bli det när inflödet överstiger utflödet...) Jag gillar iden med att ha allt i ordning, uppmärkt på fina hyllor, snyggt och pydligt och då krävs det att man kan göra sig av med grejer i en mkt högre utsträckning än nu.

Dessutom vill jag inte vara fäst vid saker, det bara känns fel.

Således, ett steg närmare idag.

My roll

I'm not done quite yet defining my new roll and being comfortable in it.

It's been about four months now without my own business and a lot of my time has been spent planning the relocation to the US, spending January in the US, catching up in mother-child time and also some other unfinished projects. 

I've kept myself busy.

Lately, though, it has become more and more clear to me that I'm going to be a housewife/SAHM for quite some time. It all depends on the VISA process, but to be realistic, at least a year, maybe two...

While my husband's career is skyrocketing, my own is a big fat questionmark right now.

And for sure, these four months have proven that whiping off the refrigerator from small cute fingerprints two times a day is not inspiring me. I leave them there feeling bad about not having an excuse anymore.

Be with my kids, yes please. Housework, no thank you.

Selling my business generated money, but the fact of not getting a paycheck with my name on every month  is making me feel smaller than I want to feel.

I hope time will make my housewife self esteem grow.

Industrial country problem, I know. That alone can make me sick...

Jag är inte riktigt färdig ännu med att definiera och känna mig trygg i min nya roll.

Det har gått ungefär fyra månader nu sedan jag sålde mitt företag och mycket av min tid har gått åt till att planera USA flytten, spendera januari i USA, komma ikapp i mamma-barn tid och även andra oavslutade projekt. 

Jag har hållit mig sysselsatt.

På senare tid har det dock gått upp för mig mer och mer att jag kommer att vara hemmafru ett bra tag. Allt hänger på VISA processen, men realistiskt, åtminstone ett år, kanske två...

Medan min mans karriär pekar rakt upp är min ett ända stort frågetecken just nu.

Och med all säkerhet har dessa fyra månader bevisat att torka bort små gulliga fingeravtryck på kylskåpet inte inspirerar mig. Jag lämnar dem där och mår dåligt över att inte ha någon ursäkt att göra så längre.

Vara med mina barn, ja tack. Hemarbete, nej tack.

Att sälja mitt företag genererade pengar, men det faktum att det inte kommer in ett lönekuvert med mitt namn varje månad får mig att känna mig mindre än jag vill.

Jag hoppas tiden kommer få mitt hemmafru-självförtroende att växa.

I-lands problem, jag vet, bara det kan få mig att må illa.

Fucking energy thieves!

I had an energy thief visiting this afternoon.

I'm working on totally getting rid of them in my life, but some has to stay out of family reasons... I tried to stay away, got some boxes packed for the move while the children were happily playing around with our guest. 

I recovered from the visit in just a couple of hours. Five years ago it would have taken days.

Jag hade en energitjuv på besök i eftermiddags.

Jag jobbar på att helt göra mig fri från dessa i mitt liv, men några måste stanna av familjeskäl...

Jag höll mig undan så gott det gick, fick ett par flyttkartonger packade medan barnen glatt lekte runt med vår gäst.

Jag återhämtade mig från besöket på bara ett par timmar. För fem år sedan hade det tagit dagar.

It's all about love

Love to life

Love to family

Caring and respect

Raising happy loving children

Living the dreams

Carpe Diem

Kärlek till livet

Kärlek till familjen

Omtanke och respekt

Fostra lyckliga kärleksfulla barn

Leva drömmen

Fånga dagen

Early mornings

6 am.

2 beautiful hungry children waking up.

I went to bed too late yesterday.

I don't know when my husband came to bed, but definately much later than me, I didn't notice.

Working with the US means working late nights.

Anyway, I'm going to keep the children away from him, let him sleep more.

I want to go to the gym at 8 o'clock, I'll wake him then.

Friday, best day of the week!

6 am.

2 underbara hungriga barn vaknar.

Jag la mig för sent igår.

Jag vet inte när min man kom i säng, men med all säkerhet mkt senare än mig, jag märkte det inte ens. Jobba mot USA likamed jobba sent.

Jag ska försöka hålla barnen ifrån honom så han får fortsätta sova.

Jag vill gå på ett gympass kl 8, väcker honom då.

Fredag, bästa dagen!

Starting up

Six months ago I was in the middle of a flourishing career, running my own business, successful, happy.

A career opportunity came up for my husband in the US.

It was now or never.

We decided to go for it. 

Not an easy decision, not without tears.

Within approx six months from now I will be living in the US.

In this blog I will express my feelings and thoughts along the way, changing lanes.

För sex månader sedan var jag mitt i en blomstrande karriär, egen företagare, lyckosam, nöjd.

En karriärmöjlighet dök upp för min man i USA.

Vi bestämde oss för att köra på.

Inte ett lätt beslut, inte utan tårar.

Om ca sex månader från nu bor jag i USA.

I den här bloggen kommer jag skriva om mina tankar och känslor under vägen, filbytet.